Fria strövtåg i naturen är utgångspunkten. Då klarnar tankarna. Sedan många år återvänder Birgit von Platen till Abiskos fjällvärld. Där finns de långa öppna innehållsrika färdvägarna som också kan gå till Sjaunja, det stora våtmarksområdet. Där finns Torneträsk, den oreglerade djupa fjällsjön, som kan blåsa upp på nolltid och vars yta ständigt skiftar färg. Den intensivt färgglödande härdiga markvegetationen. Samekulturen och myterna. Erfarenheter lagras. En resa i Guatemala och möte med indiankulturen tände vävarnas färger som heta kryddor. Allt flätas samman. Små akvarellskisser bärs hem som stöd för minnet.

Vid vävstolen, med skissen intill, återväcks stämningen. Trådar av lin, bomull och ull binds in i varpen, mycket händer i vävstolen. En eftersökt mjukhet kan uttryckas i frossa, som låg relief, medan täta hårda inslag kan bli de fält som reflekterar ljuset. En tät ytbindning är viktig. I arbeten med den tar kompositionen form. Birgit von Platen både underordnar sig och utnyttjar vävens krav. Bilden blir konstruktivistisk, och konstnären ansluter sig här till och förnyar en urgammal textiltradition där också en tätt flätat mönsterkomposition ger sin puls. Hon kan ge ytan ett eget liv, fylla den med hemlighetsfulla besvärjelser i en rytmisk lek eller låta den bli som ett främre skikt bakom vilket färgtonerna få skapa djupverkan, ge blå skuggor.

Vi som ser hennes verk kan återuppväcka våra egna inre bilder, känna en kvardröjande värme. Birgit von Platen ger här full frihet. Hon återger inte scenerier, hon målar inte, hon väver abstraherade stycken av yttre och inre natur. Det är hennes val och hennes bilders styrka.

Märit Ehn, ur en presentation av fem vävar, 1993—95